Jag kan Gå ner till stranden utan att dra gummistövlarna på
mig.
Jag behöver inte vara rädd att falla ner över den 90-gradiga
kanten till vattnet bakom ladan.
Jag kan köra runt på parkeringen utan att backa en enda
gång.
Jag kan se sjön, istället för en massa buskar och
oanvändbart land.
Jag kan se var bilstallet skall stå.
Grävmaskinen har gjort sitt.
Nästan.
Alla hade dragit en suck av lättnad över att arbetet var
klart i går kväll. Tills vi klämde in en liten, bara liten, sak till.
De där stenarna där borta också… Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar