Jag måste ta upp positivitet igen, för jag har funderat så mycket kring det, och säkert pratat alldeles för mycket om det med dem som rört sig i mitt sällskap senaste tiden.
Idag sprack det helt för mig. Allt, små saker & större saker, blev stora irritationer.
Igår var jag till massören (ny upplevelse btw, och det var inte sista gången jag gick). Medan jag väntade på min tur läste jag en tidning. Och tro det eller ej, jag hittade en hel del om positivt tänkande och studier om hur människan känner sig.
En studie, minns inte dess namn, visade att människan i allmänhet är på sitt sämsta humör på måndag klockan 11:30. Låter helt förståeligt enligt mig också. Människan är i allmänhet på bäst humör, under lördag eftermiddag. Även det helt förståeligt. Men är dessa även mina höjder och dalar? Jag skall fundera över det.
Ett tips som hittades i samma tidning, gällde negativa tankar. Om man har en negativ tanke, skulle man skriva ner den på ett papper. Skrynkla sedan ihop pappret och släng det i papperskorgen. Hjärnan uppfattar det som att man har behandlat ämnet, och vips känner man sig bättre till mods. Fungerar det? Inte alltid tror jag. Men jag vet hur roligt det är att på arbetet få skrynkla ihop ett papper och slänga bort det. I sådana fall gäller det ofta något verkligt problem jag löst och inte bara skrivit ner en tanke, men man borde kanske testa.